Efter förmodligen minst lika många körda mil som på nordön är det så dags att sammanfatta sydön. Ska vi beskriva det med ett ord så blir det nog omväxlande. Vädret och landskapet var varit ungefär lika omväxlande med ungefär lika höga toppar som djupa dalar. Höjdpunkterna på sydön blir de två tillfällena med bäst väder. Vin och åter vin i Blenheim samt vandringen på Bank Penisula utanför Christchurch. Fantastiska dagar med fint väder och underbara vyer.
Naturen här på sydön är verkligen något speciellt! Trots regniga dagar när vi var nere i Fiordland så kunde vi inte undgå att förbluffas av den vackra naturen. Lite synd får vi dock säga att det är att det inte blev någon dykning, vilket var något vi verkligen hade sett fram emot.
Efter tre och en halv vecka på Nya Zeeland känner vi oss ganska nöjda för denna gång och laddar istället för några varma och soliga veckor i Asien.
Vilken märklig stad. Märkt av de senaste årens stora jordbävningar är Christchurch en stad under uppbyggnad där banker, restauranger och affärer trängs sida vid sida i containrar medan restaurationerna av staden går sakta, sakta men säkert. De är ganska mysigt där dessa är uppställda och om man för ett tag glömmer bort varför de står där så ser de verkligen charmiga och trevliga ut. Men när man sedan lyfter blicken och ser alla avspärrade gator, byggnader och monument dör reparationer pågår eller där rasriskerna är allt för stora försvinner charmen lika snabbt. Vi läste någonstans att de beräkna återbyggnadstiden efter skalven 2010 och 2011 att ta mer än en generation så det måste vara ett säkert kort att utbilda sig till byggare i denna stad.
Christchurch blev en lagom avslappnad avslutning på vår fanastiska resa runt Nya Zeeland. Inte mycket blev gjort, det vi hann med va ett besök på Quake City för att lära oss mer om de senaste årens skalv och dess påverkan på staden. Inte så uppiggande men väldigt gripande och rörande.
När vi lämnade Te Anau så regnade det inte längre, det snöade. Vi såg nyss på nyheterna att det fortsatt snöa under dagen vilket orsakat översvämningar och hala vägar så vi är glada att i kom iväg i tid. Dagens resa genom landet kan inte beskrivas annat än vacker. Höga snötäckta bergstoppar och turkosa sjöar och så lite solsken på det, wow!
I Te Anau där vi bokat in oss tyvärr nätter finns det tre saker att göra, dyka, åka båt eller vandra. När regnet fullkomligt öser ner dygnet runt tillsammans med hårda vindar ja då vet vi inte vad man gör här. Vi har frågat oss fram och tipset vi har fått är att gå på byns lilla bio och se en 30 minuters lång naturfilm som vi tyvärr redan har sett men det går ingen nöd på oss. Vi har sovit, läst och hunnit planera inför vår vistelse i Asien som börjar närma sig.
Idag far vi vidare mot sydöns största stad Christchurch. Där ska vi hänga ett par dagar innan vi via Sydney flyger mot Singapore. Hoppas att ni har en fin höst där hemma med mycket svamp och tända ljus.
Så var det då dags för lite motgångar (vi har det jäkligt tufft som ni säkert har förstått). Idag var vi ute på den första utflykten i Fiordland. Vi åkte på en kryssning (först båt över Manapouri sjön, sedan buss en halvtimme för att sedan kryssa) på Doubtful Sounds (ett sound är egentligen en fjord men de mindre begåvade britterna som kom hit för längesedan kallade den för sound då de kände igen formen hemifrån de brittiska öarna. Ni kan ju låtsas därhemma som att ni vet skillnaden och vara lite irriterade över att Nya Zeeländarna inte ändrat namnet, landskapet heter dock Fiordland trots att det är fullt av "sounds". Nu blev detta den längsla parantesen vi skrivit men det struntar vi i).
Så till motgången, vädret. Det regnar något fantastiskt här nere och tydligen är detta ingen tillfällighet då de har någon form av kall regnskog här och tex så fick vissa delar av området under 2009 över 16 meter (ja ni läser rätt) regn. Inget ont som inte har något gott med sig heter det och så är även fallet idag, regn måste ju såklart ta vägen någonstans och detta skapar ett oändligt antal temporära vattenfall. Mäktiga att skåda men svåra att få bra bilder av när regnet öser ner. Utflykten blev ändå en upplevelse som vi inte kommer att glömma även om en strimma sol inte hade skadat. Vad värre är så ser prognosen för morgondagen inte bättre ut och vår efterlängtade dykning i Milford Sound har därför blivit inställd så nu funderar vi på alternativa aktiviteter som inte är beroende av vädret.
Utsikt från aktuellt sovrum, nästan som i Hammarbyhöjden.
Oj vad tiden går, nu har vi sedan sist stannat upp för att sova i både Timaru och i Dunedin på vår resa söderut via Southern Scenic Route till den lilla byn Manapouri, i Fiordland National Park i sydvästra Nya Zeeland. Resvägen var väldigt vacker och gick mestadels efter kusten med små avstickare hit och dit.
Dagarna har mestadels spenderats i bil men i Dunedin hade vi en eftermiddag där vi hann med att spana på Albatrosser, gå på visning i Nya Zeelands ledande chokladfabrik (Cadbury, bild nedan i bil) samt att stanna på ett bryggeri och köpa med oss ett öl-provnings-sexpack-to-go (personalen på bryggeriet kollade konstigt på oss och undrade först vad vi egentligen menade men kom ihåg vart ni hörde talas om detta fenomen först).
Nu har i fem nätter i olika byar/städer i Foirdland innan resan vänder norrut till Christchurch igen.
Vi läste någonstans att man kan förvänta sig att säga "wow" över något vackert man ser minst en gång om dagen här på Nya Zealand. På vår vandring har vi sagt wow" betydligt fler gånger än så.
När vi hade packat våra ryggsäckar med kläder och mat fick vi en karta i handen och blev skjutsade till det fösta boendet. En mysig stuga med utsikt över vatten och fårhagar.
Dagen efter började tidigt och vi gick och gick, hela tiden med de nyfikna lammen och fantastiska vyer som sällskap. Det har regnat mycket här under våren vilket gör kullarna extra gröna och solen som sken på oss under hela vandringen gjorde vattnet nästan onaturligt turkost och det är en mycket fin kombination.
Väldig få personer får gå på leden varje dag och bara i en riktning vilket gör att man aldrig möter någon. Lyxigt med känslan av att få ha allt det vackra för oss själva tyckte vi.
Efter en lång och härlig dag med vandring kom vi fram till det andra boendet som var så unikt att det är svårt att beskriva. Små hus låg utspridda och det var bland annat utomhusbadkar, sovstugor och loos(som de kallar toaletterna här). Här fanns även en supergullig liten shop med allt från vin till ostar och grönsaker. Man tog det man ville ha och lade pengarna i en liten burk. Efter ett par timmar kring lägerelden på kvällen så sov vi sött.
Sen blev det dags att stiga upp och vandra vidare förbi ännu fler får och till vår förtjusning även ett par sälar. Vi kom trötta och med ömma fötter fram till bilen, lyckliga och stolta över våra vackra mil på leden. Ett stort tack till vädret som var på vår sida den här gången.
Och så blev det mer vin. Lite tjatigt vi vet men det blir så när man befinner sig på ett ställe som detta och faktiskt råkar gilla vin. Idag spenderade vi eftermiddagen med vinprovningar. Vi blev rundkörda i en minibuss och besökte fyra av de cirka 40 gårdarna i området som bjuder på smakprover. För er som är nyfikna så var det gårdarna Saint Claire, Whiter Hills, Farmingham och Hunters som fick den stora äran att ta emot oss. Förutom goda viner så har vi fått njuta av vackra vyer över gigantiska vingårdar. Vi har även fått lära oss ett och annat om hur man odlar och tar hand om sina druvor. Kort sammanfattat så har vi haft en fantastisk dag.
Nu väntar njutning av ett annat slag. I morgon åket vi till staden Akaroa och Banks Penninsula där en tvådagarsvandring på knappt fyra mil väntar. Vi hoppas att vädret är på vår sida den här gången.
Idag är vi saliga! Efter att ha lämnat en regnig och blåsig nordö bakom oss kom vi efter ca tre och en halvtimmes båtfärd fram till skinande sol, dryga 20 grader varmt, och den lilla staden Picton på sydöns norra del. Efter att ha plockat ut en ny hyrbil körde vi ca en halvtimme till staden Blenheim, hjärtat i vindistriktet Marlborough.
Bergen, vinrankorna och solen tävlade om vår uppmärksamhet när vi sakta gled in på Saint Clairs Cellar Door och avnjöt den godaste lunchen vi ätit under denna resa. Efter lunchen blev det lite shopping innan vi gick över den lilla grusvägen för att prova lite ostar.
Ikväll blir det lugna gatan med middag på motellrummet tillsammans med dagens inköp.
Så sitter vi då på båten mellan nord- och sydön och snart har halva tiden i Nya Zeeland passerat. Många mil har det blivit då vi åkt mer eller mindre över hela ön för att hinna se så mycket som möjligt. Den samlade naturupplevelsen är absolut höjdpunkten hittills med rafting och besök hos hobbitarna (även fast de var blyga och inte visade sig) tätt därefter.
En vanlig dag på nordön har börjat med frukost i ett kallt rum, packning av väskor, utcheckning och sedan iväg i bilen för att avverka ett antal mil. Lunchen har bestått av hemmagjorda smörgåsar med bland annat salami och brie som pålägg (ja, jeansen börjar bli trånga!) sedan en vandring eller annan aktiviter och till kvällen har vi firat (vi vet inte vad) med något gott och sedan har vi somnat tidigt som vanligt. Vädret har varit lite blött de senaste dagarna men de har inte gjort speciellt mycket (förutom vid vandringen) då de gett oss lite tid att stanna upp och fundera och njuta av det vi faktiskt upplever för tillfället.
Även om vi har njutit för fullt de senaste 11 dagarna så har ändå sydön funnits där i tankarna och vi ser nu fram emot lite mer natur, vin och upplevelser.
Egentligen skulle detta inte bli ett inlägg då vi inte ens spenderade en dag här. Vi kom kring lunch i går och lämnade Wellingtons hamn och nordön redan tidigt imorse. Men det är ju trots allt landets huvudstad och vi hann i alla fall med att åka tåget upp till botaniska trådgården med utsikt över stad och hamn...
...samt att få i oss alldeles för mycket friterad fisk och potatis (låter nästan nyttigt när det formuleras på det sättet!)
Som plåster på såren efter den avbrutna vandringen tog vi tillfället i akt (efter att ha kommit fram till staden Napier) att besöka vingården Esk Valley Estate. För ovanlighetens skull så sken solen medan vi kikade ut över rankorna.
Liten del av gården med utsikt över Hawkes Bay som är en av Nya Zeelands stora vinregioner.
Dagens skörd. Rekommenderas varmt om man sitter i en skrubb på Nya Zeeland (och till er på Esk Valley, mycket om er nu, vi tar gärna emot några gratis lådor när vi kommer hem till Sverige)!
Efter Hobbiton körde vi till Tongariro National Park. Här åker man skidor på vintrarna och vandrar på sommrarna. Vårt mål var att gå Tongariro Alpine crossing vilket ska vara en av landets vackraste dagsturer men vädret har inte varit det bästa de senaste dagarna. Regnet, kyla och blåsten visste vi kunde förstöra våra planer. Vi blev förvarnade redan kvällen innan att leden inte skulle vara lämplig att gå om det dåliga vädret fortsatte men att vi skulle få tydligare information morgonen efter. Vi gick upp tidigt, drog undan gardinerna och kunde inte se många meter på grund av dimman och regnet. Lite besvikna klädde vi ändå på oss vandringkängorna och bestämde oss för att göra en variant av vandringen och gå en bit av sträckan. Vi ställde bilen vid slutet av leden och började vandra genom vacker skog och fina fjäll men efter en dryg timme så räckte inte ens vår envishet till för att ta oss vidare. Vindar som nästan hade omkull oss och en dimma som gjorde att vi inte ens såg allt det vackra fick oss att vända. Nästa gång vi är här får vi göra ett nytt försök.
Nu ska vi försöka komma ikapp med vad som hänt sedan sist vi skrev. Efter vackra Coromandel åkte vi söderut och stannade endast för att sova och bada i de varma, föryngrande och stinkande källorna som finns lite överallt här. Vi bokade in oss på en riverrafting och fick en jätterolig dag i en gummiflotte som krängde hit och dit medan vi höll oss fast och skrek av förtjusning. Tyvärr finns de enda bilderna därifrån på en cd-skiva så dem behåller vi oss för oss själva så länge. Sen blev det dags att besöka Hobbiton. Hobbiton är en av inspelningsplatserna för de gamla filmerna Sagan om ringen och de nya filmerna Hobbit.
Vi gick på en guidad visning och fick veta massor om hur man hittat den vackra fårfarmen där man byggde upp denna lilla by med alla små byggnader som var de småväxta hobbitsarnas hem i filmerna.
Många av byggnaderna finns i två olika storlekar för att man i filmerna skulle lyckas skapa illusionen av att en del av karaktärerna är små medan en del är stora.
De små husen har så många detaljer och välskötta trädgårdar. För ungefär ett år sedan spelade man in film här men just nu är den endast till för besökare.
Vår guide berättade om flera olika filmtrick och incidenter under inspelningarna som går att hitta i filmerna om man tittar riktigt noga så nu är vi sugna på att se om filmerna.
Turen avslutades med dryck framför öppna spisen på krogen "Green dragon" som också finns med i filmerna.
Efter en heldag i bil med den sista timmen på en av världens krokigaste vägar kom vi så äntligen fram till Coromandel. Coromandel är en halvö sydöst om Auckland som har vacker natur och som lämpar sig för vattensporter om bara vattnet kunde vara lite varmare.
I brist på badvänliga temperaturer spenderade vi dagen med att vandra en något oframkomlig rutt där vi fick vada till midjan, balansera längs kustremsan samt klättra i skogen. Naturen här är underbar och vi önskar att vi kunde fånga den på bild till er därhemma.
Imorgon bär det av söderut till Hobbiton och sedan vidare till Rotorua. Det blir inte lika mycket bil de närmaste dagarna vilket såklart är skönt och vi har istället bokat in en flertal aktiviteter den kommande veckan.
Fösta riktiga utmaningen i Nya Zeeland var att köra ut bilen från uthyrningsfirman. Här sitter ratten på fel sida, man kör på fel sida vägen och inte nog med det så sitter gas-och bromspedalerna fel liksom vindrutetorkare och blinkersspakar. Vindrutan fick jobba lite hårdare än vad som är vanligt när det inte regnar men utöver det så gick första dagen bakom ratten helt okey.
Vi körde norrut mot Bay of Islands och hittade ett superfint motel i staden Paihia. Här är det lätt att få tag i boenden med eget kök och vi tycker det är så skönt att kunna handla och laga vår egna mat. Nu är det slut på restaurangbesök för ett tag, istället är det matlådor och kaffetermos som gäller.
Äntligen blev det dags att dra på sig vandringsskorna igen och utforska en av alla vandringsleder i området. Vi valde den som gick mot ett vattenfall. Jättefin promenad. Vi tog även båten över till grannbyn Russell där vi fortsatte att promenera och fika i gräset med havet som utsikt. Det märks att det är vår och lågsäsong ännu. Hit åker många för att bada på de vackra stränderna och segla på det klara vattnet på sommrarna Men nu är det nästan tomt. Vi njuter att lugnet och den sköna temperaturen, omkring 15 grader.
Nu packar vi in oss i bilen och åker söderut igen.
Så kom vi tillslut till Nya Zeeland. Det var det första landet vi planerade in på vår långa resa. Varför ville vi så gärna åka hit? Det är fascinerade med ett land som ligger på andra sidan jorden och har tre sorters kiwis (människorna, fågeln och frukten) och utöver det så var det naturen som lockade. Några av de vackraste bilder vi sett är tagna just här och har man sett "Sagan om ringen" filmerna som till stor del är inspelade här så får man se mycket vackert. Vi landade sen kväll i staden Auckland och hann bara med en dag där. Det mesta av tiden gick åt till att planera resrutten och boenden längst vägen. Vi hann även handla på oss lite nödvändiga saker så som termos, kylväska och matvaror och hämta vår hyrbil. Utöver det såg vi några fina byggnader och så gick vi för ovanlighetens skull på ett konstmuseum.
Oj vad tiden går! Nu är det redan dags att sammanfatta vår vistelse i Australien. Hur börjar man då... Australien är ett fantastiskt land! Trots gigantiska förväntningar så är vi väldigt nöjda med våra två veckor. Med en flora och fauna som vi inte varit i närheten av att se tidigare i våra liv har varje steg i detta land varit ett äventyr.
Höjdpunkten är såklart dykningen vid Barriärrevet som bjöd på sju helt underbara dyk. Tätt därefter kommer Sydney samt vistelsen i Port Duoglas. Sydney är en underbar storstad med Stockholms vatten, Londons storhet, stil och puls samt ett fantastiskt klimat med bl.a. Bondi Beach ett stenkast utanför staden. Port Douglas med sin strand och närheten till revet blev för oss de första dagarna där vi faktiskt vilade och hade "riktig" semester efter drygt en månads ganska intensivt resande.
Något negativt? Egentligen inte, vi kan väl säga att Cairns är en riktigt ful stad men det är det nog ingen som bryr sig om då detta är staden som många utav resorna/utflykterna till Barriärrevet utgår ifrån. Vi är båda säkra på att vi i framtiden kommer tillbaka till Australien och kommer då förmodligen besöka både revet och Sydney igen.
En stor skillnad ifrån Peru och Chile är priserna. Här kostar det mesta som hemma och restaurangbesöken är lätträknade samtidigt som boendekostnaden blivit mycket högre. Största skillnaden mot Sverige som vi har upplevt är ölpriset. I butikerna som säljer alkohol kostar exempelvis en Corona 4-4,5 AUD (1 AUD = 6 kr) vilket är väldigt dyrt medan samma öl på restaurang kostar 5 AUD vilket är ganska billigt med svenska mått mätt.
Nu har vi återigen lyckats pressat igen dargkedjorna på våra fullpackade ryggsäckar och väntar på bussen som ska ta oss mot flygplatsen och Nya Zeeland. Där har vi bokat in två nätter och en hyrbil som får ta oss runt i tre veckor. Flip-flopsen och badkläderna ligger nu längst ner i väskan. Vi förbereder oss på ett svalare klimat, att köra i vänstertrafik och fantastiska naturupplevelser.
Vi har nu spenderat tre dagar i staden Port Douglas vilket är ett riktigt paradisställe. En minut ifrån vår lägenhet ligger en sex kilometer lång vit sandstrand, vattnet är kristallklart och palmerna fyllda med kokosnötter. Från början hade vi inte tänkt boka in oss på något utan bara ta dagarna som de kom men det tog bara några timmar innan vi längtande ut till reven igen. Vi började dock vistelsen med svenskt fredagsmys (tacos såklart!) trots att de endast var torsdag men bestämde oss snart för att planera in något det kommande dagarna.
Vi bokade en heldag med snorkling ute på en seglande katamaran. Vi hade en helt fantastisk dag ute på vattnet. En stor och lyxig båt med bara 20 passagerare blev seglade ut till en liten ö som omringades av korallrev. Vi som tvekat ett tag på att snorkla istället för att dyka blev inte besvikna. Bara några meter från båten stötte vi på såväl hajar, sköldpaddor och färgglada koraller, vad mer kan man önska? Vi spenderade så mycket tid vi bara kunde i vattnet och tog oss endast upp för att njuta av den mumsiga maten innan vi var i igen. Nu har vi bara en kväll kvar i Australien och den måsten vi fylla med att tvätta och återigen packa ryggsäckarna för att i morgon flyga över till Auckland och Nya Zeeland.
Tiden går så fort men vi njuter verkligen av varje sekund (kanske inte alla timmar på flygplatsena och i planen men de är svåra att komma undan). Att resa är vår grej helt enkelt.
Då var vi tillbaka på fast mark igen efter att ha spenderat två dagar ute på havet. Fösta dagen åkte vid ut mot revet vilket tog lite drygt en timme. Väl på plats så var det äntligen dags att sätta igång med dykningen. Innan lunch hann vi med två fantastiska dyk. Känslan att simma runt bland koraller och fiskar medan det enda du hör är din egen andning är obeskrivligt häftigt. Efter lunchen blev vi lämnade till den andra båten, Taka, där vi skulle spendera natten och det var då vi började med vår kurs. Ner i vattnet igen för att träna att ligga rätt i vattnet för att göra av med så lite syre som möjligt och undvika att slå i alla ömtåliga koraller. Efter dyket var det dags att ta tag i läsandet. Flera kapitel skulle hinnas med och det skulle svaras på frågor.
Vi är ovana dykare och var bokstavligen helt slut efter de tre första dyken men det var lätt att tagga om till dagens sista dyk, nattdyket. Ner i det mörka vattnet med endast ficklampor som ljuskälla fick vi ett fantastiskt dyk. När vi skulle upp och de tände en lampa vid båten så samlades det mängder av fiskar och hajar i ljuset. Tio hajar lyckades vi räkna till innan de var dags att simma upp till ytan. Efter att ha gått igenom all teori med våra fantastiska instruktörer så somnade vi så snart huvudena hamnade på kuddarna.
Vi vaknade med ömma kroppar, åt lite frukost och hoppande sedan ner i vattnet igen. Tre dyk där vi fick testa på att dyka djupt(30 meter), navigera med kompass och så ett avslutande dyk då vi fick användning av allt det vi tränat på. I början trodde vi att schemat var för tufft för att hinna och orka med men lika mycket energi som dykningen tar lika mycket ger den tillbaka. Vi gjorde våra sju dyk och upplevde så mycket. Trötta men stolta åkte vi tillbaka med våra nya licencer. Vi fortsatte att prata dykning medan vi skålade för att fira, åt middag och tillslut däckade i sängen.
Nu är det dags att lämna Cairns för att sätta oss på bussen som tar oss längre norrut till staden Port Douglas. Vi har ännu inte planerat våra dagar där så vi får ta dem som de kommer.
