Vi befinner oss nu ganska högt upp på Australiens östkust, tre timmars flygtid från Sydney i staden Cairns. Här är det varmt och alla aktiviteter handlar om Barriärrevet och regnskogen. Utöver de dyra utflykterna så finns det inte så mycket annat att göra här vilket passar oss ganska bra just nu. Vi har i två dagar sovit, läst, promenerat, solat och badat. Vi har inte läst kartor, fotograferat, passat tider eller bockat av en massa sevärdheter. Vi börjar känna oss utvilade och redo inför nästa äventyr som börjar i morgon och som vi verkligen ser fram emot. Två dagar fyllda med dykning väntar. Vi ska sova på båten en natt och kommer förhoppningsvis tillbaka med nya dyklicencer som Advanced divers.
Nu ska vi bada och vila lite mer men återkommer efter dykningen. Hoppas allt är bra med er där hemma.
Gårdagen gick i sann turistanda då vi bockade av de sista punkterna på Lonely Planets "att göra lista". Vi gick över Harbour Bridge, besökte Australian Museum och tog färjan över till Manly. Temperaturen var något lägre, kring 20, vilket gjorde stadsturen lite behagligare. För att förbereda oss inför Cairns, med dykning och surfning så besökte vi även butikerna Billabong, QuickSilver och Ripcurl för att spetsa till våra rese-outfits.
Nu tar vi tunnelbanan till flygplatsen och lämnar Sydney efter några helt fantastiska dagar. Vi är båda helt övertygade om att vi i framtiden kommer att återkomma hit och då även försöka hinna besöka Canberra, Melbourne, Brisbane, Perth, etc, etc...
Igår packade vi handdukar och solkrämen och tog oss till Bondi Beach. Efter en ganska lång och varm promenad från tunnelbanan så var vi väldigt badsugna. Stranden är enorm och vattnet kristallklart. Kaxiga tog vi oss ner till vattnet men där blev det tvärstopp. Vattnet var kallt (17 grader, svensk sommar alltså) men det går ju inte att ha varit på stranden utan att bada så det blev ett snabbt dopp. Svårt att komma ihåg att det bara är vår här än så länge när det är så varmt i luften. Vi hängde på stranden för att torka ett par minuter men blev ganska snart rastlösa. Skorna åkte på igen och vi lämnade Bondi för att promenera längst kusten. Det var en vacker promenadväg som tog ett par timmar.
Svettiga och sandiga åkte vi tillbaka in till Sydney på eftermiddagen. Efter ett besök på hotellets gym (läs pool och bastu) handlade vi lite ostar, kex och småplock, satte oss år fönstret på rummet och öppnade en flaska rött. Livet som backpackers är hårt och det är inte alltid man har lust eller råd att äta middagen på restaurang.
Nu ger vi oss ut för att ta vara på den sista heldagen i Sydney för denna gång.
Vi har precis vaknat upp efter vår andra natt i Sydney. Flygresan hit var lång men gick väldigt bra. Vi kom fram till Sydney tidig morgon och den första stora skillnaden var att vi nu förstod det om sades omkring oss och det som stod på skyltar. Det kommer såklart underlätta att resa i engelsktalande länder ett tag men kommer nog att sakna spanskan lite då det är ett vackert språk.
Boendet i Sydney hade Henrik ordnat med och hållt hemligt för sin nyfikna flickvänn. Vi går den korta biten från Cirqular Quays tunnelbana, kommer in i en lyxig lobby, åker upp 28 våningar med hissen, går in i vårt rum och det första vi ser genom de stora panoramafönstrena är utsikten över staden, vattnet, hamnen och det berömda Operahuset. Vi har aldrig förr bott på hotell med utsikt och det är helt fantastiskt. Typisk Henrik att ordna så himla fint:-) Hoppar runt av glädje i det stora rummet ett tag innan vi sätter oss på bänkarna i fönstret och blickar ut. Där här vi suttit sedan dess när vi inte har utforskat staden, åkt båt, tittat på alla spännande djur, haft picknick, hängt i de gröna parkens och sovit.
Idag ska vi ta oss till Bondi beach där vi har förstått att Sydneybor och turister hänger varma dagar som denna, det är närmare 30 grader ute. Vi kan utan att överdriva säga att vi har det helt fantastisk bra.
Då var det återigen dags att skriva en sammanfattning. Att sammanfatta Chile känns lite konstigt då vi egentligen endast besökt Påskön samt har haft en weekend i huvudstaden Santiago och vi har inte upplevt något utanför dessa två resmål i detta avlånga land. Påskön var en fantastisk upplevelse och ön kändes verkligen isolerad från resten av världen. Utsattheten mitt i Stilla Havet kombination med tre vulkaner och stora stenstatyer på tiotals ton som karvats ut ur bergen för över 500 år sedan var verkligen en mäktig upplevelse. När vi sedan kom till Santiago blev det nästan lite chockartat för oss då Santiago är den modernaste staden som vi har besökt hittils under denna jordenruntresa.
Precis som i Peru är vi lite förvånade över maten, vi visste att Chile var ett bra vin- och köttland men kunde inte tro att det fanns så mycket potatis och potatismos. Köken påminner om varandra och i båda länderna finns Empanadas, Ceviche och Pisco i var och vartannat gathörn. Maten och drycken är fortfarande billig här även om den är dyrare än i Peru och vi har fortsatt kunna lyxa till det med ett besök per dag på restaurang. Det går att äta ute för 25:- men med öl/vin och med en finare kött- eller fiskrätt så blir priset kring hundringen.
Chile är ett mycket vänligt land, allt ifrån att ungdomar hoppar av mopeden för att hjälpa synskadade över gatan till att någon plötligt stannar busschauffören eftersom de två bortkomna svenskarna längst bak i bussen borde kliva av nu och byta till tunnelbanan.
Nu byter vi världsdel, lämnat Sydamerika och flyger till Oceanien med första stopp i Sydney, Australien.
En kall och regnig morgon satte vi oss på tunnelbanan för att ta oss till dem berömda vingården Conca y Toro. Eftersom det krånglade lite med bokningen på hemsidan så ringde vi innan för att försäkra oss om tid och att visningen skulle vara på engelska. Vi blev då rekommenderade en tidigare tur som skulle vara på engelska och tog den. När vi kom fram visade det sig att vi blivit bokade på en spansktalande visning. Vi kunde välja mellan den eller att vänta i nästan fem timmar för att få gå på den visning som vi från början hade bokat, krångligt värre. Det slutade iallafall med att vi visades runt på den vackra vingården tillsammans med 40 spansktalade turister. Vi förstod inte ett dugg men hade det bra ändå. Med jämna mellanrum gjordes det pauser för att smaka på vin och vi fick även gå ner i den enorma vinkällaren. Visningen avslutades med ost och vinprovning, såklart även den på spanska så vi gjorde helt enkelt som de andra gjorde, skrattade när de andra skrattade och skrattade när de skrattade åt oss. Vi hade helt enkelt en knassig men fantastiskt dag och vi gissar att vinet smakar lika gott oberoende av vilket språk man talar.
Vingården i vintervila.
Vinkällaren
Vinkällare igen. De släckte ner ljuset och på källarens väggar visades ett bildspel. Det var historien om vingårdens ägare som spred rykten om att djävulen bodde i källaren för att bli av med vintjuvarna som härjade på hans ägor.
Här är djävulens källare som har gett namnet till vinet Casillero del diablo "Djävulens källare" som är vanligt hemma i Sverige.
Fantastisk vinprovning.
Nu ska vi ut och promenera i Stantiago ett par timmar för att senare ikväll sätta oss på flyget mot Australien.
Efter Påskön så fortsätter vi nu vår jordenruntresa med ett stoppi Chiles huvudstad Santiago. Första dagen gjorde i en weekend-klassiker (snörande på oss jumpaskorna och vandrade tills att benen inte bar oss längre) och såg stora delar utav staden. Chilenarna firade självständighetsdagen så det mesta var stängt men vad gör det när målet var att se och uppleva och inte att shoppa.
Hotell Bellavista Home, vår bas i Santiago. Mysigt och hemtrevligt, stället har bara fyra rum och vi trivs fantastiskt.
Utflykt till Valparaiso, en stad vid kusten, drygt en timme väster om Santiago. Valparaiso är främst känt för sina färgglad hus och för sina hissar/linbanor som tar människorna mellan stadens stora höjdskillnader.
Så länge vi båda kan minnas har vi drömt om att resa till Påskön och nu har vi äntligen varit där. Ön var så obeskrivligt vacker och spännande. Vi blev upphämtade på den lilla flygplatsen av ägaren till campingen som vi skulle bo på. Vädret var dramatiskt och det regnade och blåste ena sekunden men det vände lika fort till solsken och en varm och klibbig hetta och så tillbaka till regnet osv. Boendet i en liten stuga låg mitt ute på en udde med havsutsikt åt alla håll och i perfekt lägen för att se solnedgången. Vi gick den knappa kilometern in till staden Hanga Roa som är öns enda stad och består av ett par gator. Där låg små butiker och restauranger mysigt inramade bland palmer och fruktträd. Vi var beredda på att allt skulle vara väldigt dyrt för det är vad vi har läst men blev snabbt positivt överraskade, förmodligen för att vi är vana vid priserna i Sverige. Vi handlade mat, gjorde oss hemmastada och bokade en bil till morgonen därpå innan vi somnande med leende på läpparna, tänk att vi var på Påskön!
Det var inget svårt att komma upp ur sängen nästa morgon när vi visste att det var dags att upptäck ön. Hela dagen åkte vi runt på skummpiga vägar och hälsade på stenstatyer och besökte historisk platser. Favoriten var nog "barnkammaren" där alla statyer en gång blev uthuggna ur berget innan de flyttades vidare till sin plats på ön. Överallt vandrade det djur fritt och djurvänner som vi är kunde vi inte låta bli att stanna och prata med alla välmående kossor, hästar och hundar. Tänk om alla djur kunde ha det så bra som där.
Vi hann med nästan hela ön på en dag med bil så sista dagen ägnade vi åt kortare utflykter och dykning i mycket klart vatten. Det var svårt att ta farväl av något som vi vet är så långt hemifrån och svårt att återvända till men man ska aldrig säga aldrig.
Sammanfattningsvis är vi väldigt nöjda med vår vistelse i Peru. Naturen och människorna har varit helt underbara. Peru känns tryggt dygnet runt både i huvudstaden Lima och i de mindre städerna som vi har besökt. Vår gemensamma favorit stad är utan tvivel Cusco. Cusco med sin natur, sina marknader, sin hälsoinriktning och sin vänlighet är en stad som utan tvekan skulle bli många svenskars favorit weekend resmål om de bara låg lite närmare och mer lättillgängligt.
Inte helt oväntat så är vandringen på Inkaleden den absolut bästa upplevelsen under på vistelse här i Peru. Förutom fantastisk natur så hade vi turen att få vandra tillsammans med 6 underbara personligheter...
... och fantastisk personal i form av 2 guider, 9 bärare och den utomordentliga kocken.
Maten i Peru har varit en positiv överraskning och har varierat mycket under resans gång. I Lima innehöll det mesta kyckling i olika former medan det i Cusco var stort fokus på det vegetariska och avslutningsvis i Puno präglades maten mycket kring fisket i Titicacasjön.
Fördomsfullt trodde vi att i ett gammalt indian imperium skulle det likt i Mexico handla mycket om majs i matlagningen men så fel vi hade. Peru är potatisens hemland och det finns ett oändligt antal olika sorter. Förutom potatis så odlas och äts det mängder av ris och quinoa och på många tallrikar vi ha fått in så serveras ris och potatis tillsammans på tallriken. Förutom potatisen så är Peru ett fantastiskt sopp-land. Soppa serveras på samtliga restauranger både som för- och som huvudrätt och det flesta smakar förträffligt och kostar inte många soles.
Prisläget här i Peru har passat oss utmärkt och vi har mer eller mindre ätit ute varje dag vilket vi är väl medvetna om att vi inte kommer att ha råd att göra i varken Australien eller Nya Zeeland. Menyer med trerätters finns lite överallt och kostar mellan 6 och 15 soles (1 sol är ca 2,5 SEK), en öl kostar ca 5 soles vilket gör att notan för oss två aldrig har överstigit 50 soles.
Nu reser vi vidare till Chile med besök på Påskön och Santiago.
Till staden Puno åker man främst av en anledning, att besöka Titicacsjön. Det är Sydamerikas största och högst benägna sjö, drygt 3800 meter över havet. Det kan jämföras med Sveriges högsta berg som är ca 2100 meter högt. Titicacasjön är också känt för öarna Uros som är byggda av endast vass. På sjön finns cirka 50 sådana öar och vi besökte två av dem. Det var annorlunda och fascinerande att få besöka folket som bor väldigt isolerat på dessa öar. Vi besökte också ön Taquile som är känt för sina textilier och alla invånare stickar som galningar där. Resten av tiden i Puno har vi vandrat runt och försökt vila upp oss inför nästa stora äventyr.
Vi kan även tillägga att Peru är stället man ska besök om man vill skaffa sig en rejäl bonbränna. Soligt dagarna långa men inte läge att ha på sig mindre än shorts och t-shirt. Snyggt värre:-)
Vi reste mellan staden Cuzco och Puno med stil. Tåget Andean Explorer tog tio timmar men det var mycket bekväma timmar som inkluderade fantastiskt utsikt, trerätterslunch och afternoon tea.
Alla måltider serverades i ett tält vid ett bord. Värmande soppa som förrätt till både lunch och middag.
Mumsig mat.
Sista kvällen fick vi tårta.
Machu Picchu helt enkelt.
Mera Machu Picchu.
Vi har så mycket bilder och så mycket vi vill skriva och berätta men har insett att det kommer vara omöjligt att få med allt här på bloggen. Dagen efter vandringen unnade vi oss sovmorgon och lite häng på hotellet. På eftermiddagen njöt vi av massage och skumpa i jacuzzin på ett fantastiskt spa i Cuso. Nu befinner vi oss på sista destinationen i Peru och det är den lilla staden Puno. Mer om hur vi tog oss hit och vad vi hittat på här kommer senare.
Så var vi då äntligen framme, resan i sig har varit helt fantastiskt men överträffas utan problem av detta historiska mästerverk. De sista två timmarna av vandringen gjorde adrenalinpåslaget att hela gruppen småsprang trots tunn luft och trötta kroppar. En guidad rundvandring och så lite egentid att ligga på gräset och bara njuta innan vi for in till närmsta stad och firade med en gemensam lunch. Tillbaka till hotellet där första duschen på fyra dagar och hämtmiddag i sängen väntade. Om vi rekommenderar det? Alla gånger!
Vi gjorde det, vi gick Inkaleden till Machu Picchu och är väldigt stolta över oss själva. Att i ord sammanfatta det vi upplevt är svårt men här kommer ett försök:
Dag 1: Tidig hämtning från hotellet och mötte upp våra guider, bärare, kock och vandringssällskap. Fyra högljudda men mycket trevliga amerikaner och så ett par från Nya Zeeland som vi klickade med direkt. Började vandra på leden som guiderna kallade för "inkaflat" men som vi kallar för uppför och nerför mest hela tiden. Vi tog oss fram på stenstigar genom obeskrivligt vackra landskap. På kvällen kom vi fram till vår första campingplats där tälten redan stod uppställda och väntade på oss. Vi lärde oss snabbt att lika varmt som det är uppe bland bergen medan solen skiner lika kallt blir det när den går ner. Shorts byttes mot underställ, mössa och vantar och huttrande kröp vi ner i våra sovsäckar och längtade efter morgondagen.
Dag 2: Tuffaste dagen som började med fem timmars vandring mot 4200 meters höjd. Andningspauserna blev många och spenderades med att beundra utsikten, sååå vackert. Efter det gick det nerför och vaderna fick sig en rejäl omgång. Med jämna mellanrum samlade gruppen ihop sig vid olika ruiner från Inkatiden och guiderna berättade om platserna. Att sitta och dingla med benen på en gamla stenruin med lamor vandrandes omkring en medan man får lyssna på berättelser från en tid för mycket länge sedan är något alldeles extra. På kvällen kom vi fram till vandringens vackraste campingplats. Snötäckta bergstoppar vart man än vände sig och så en stjärnklar himmel på det, magiskt.
Dag 3: Sovmorgon och vi väcks först klockan sex. Vi fortsätter att vandra nerför och tappar 1000 meter i höjd. Det blir varmare och leden går nu igenom regnskog när vi närmar oss Amazonas djungel. Vi hör till en härlig liten grupp där alla hela tiden peppar varandra. Våra två guider har koll på att vi mår bra och emellanåt är alla bara helt tysta och njuter av upplevelsen och allt det vackra. På kvällen kom vi till campingplatsen som vi fick veta låg vid foten av Machu Picchumountain och målet var nära.
Idag har vi gått all-in för att ta till oss kulturen i Cusco. Karin har shoppat loss (dock inte kläderna på bilden) och vi har förtärt Coca i te-,godis- och brownieform. Tidigt imorgon bitti börjar den fyra dagar långa vandringen mot Machu Picchu så vi har även hämtat ut sovsäckar, packat våra väskor och köpt lite nödproviant. Trots att vi egentligen skall leva backpackerliv så har idag även bokat in en spavistelse dagen efter vår vandring. I och med vandringen blir det ingen uppdateringen de kommande fyra dagarna. Ta hand om er där hemma!
Framme i Cusco, 3400 meter över havet i Anderna. Vi blev snabbt kära i den vackra staden som var Inkarikets navel och huvudstad. Checkade in på hotellet och blev genast bjudna på vår första kopp cocate. Här äter och dricker man mängder av coca som är blad från cocabusken och sägs hjälpa mot höjdsjukan som man lätt drabbas av här. Det smakar ungefär som grönt te. Lite påverkade av höjden är vi allt. Huvudena känns tunga och vi blir lätt andfådda men annars mår vi bra. Promenerade runt och fotade staden med alla små gator och vackra byggnader. Här går det alpackor runt på gatorna och det kostar massor att fota dem och deras ägare, såklart. Mycket handlar tyvärr om turism här men det finns också lugna smultronställen. Måste nog erkänna att vi än så länge inte lever som några sparsamma backpackers. Bor på fina hotell och äter såväl lunch som middag på restauranger och vi njuter så länge det varar för det kommer tuffare tider längre fram på resan. I går träffade vi vår guide som ska släppa oss runt Inkaleden. Vi fick karta och lite packtips, bokade sovsäckar och vandringsstavar. Han rekommenderade oss att dricka mycket cocate men äta lite tiden som är kvar innan vandringen vilket var lite av besvikelse. Vi hade hoppats på att få kolhydratladda med den goda peruanska maten men tji fick vi. Nu blir det soppa och rawfood vilket vi i och för sig också älskar så det går ingen nöd på oss. Runt varje hörn finns det vegetariska och hälsosamma rawfoodrestauranter, massörer, span och kiropraktorer. De satsar på hälsa här och staden skiljer sig väldigt mycket från de städer vi tidigare besökt. Vi har en galen dygnsrytm. Somnar vid 20.00 och vaknar vid 05.00 men vi gör ännu inget för att ändra på det då den rytmen passar bra på Inkaleden. Nu har vi ätit klart vår frukost. Avocadon och frukten smakar himmelrike här och all juice är färskpressad. Vi ska försätta upptäcka Cusco men hör av oss snart igen. Kram på er!
Efter ett dygn i Lima begav vi oss av i buss till den lilla staden Nazca. Vi hade tabbat oss gällande biljettbokningen men efter lite letande hittade vi en engelsktalande värdinna och allt löste sig bättre än vi vågat tro. Stort plus till servicen på bussbolaget Cruz del Sur.
I Nazca stannade drygt ett dygn innan vi tog nattbussen till Cusco. Nasca är verkligen en levande liten stad där solen stod högt på himmlen.
Vad har lärt oss under de första resdagarna? Peru - temperaturen skiftar väldigt mycket, vägarna är krokiga, peruanerna är hjälpsamma men dåliga på engelska, de satsar mycket på renhållning, maten är god och det finns en överkärlek till att stoppa i kyckling i de flesta rätterna. Oss själva - Henrik kan mer spanska än han tidigare erkänt och Karins mat-och-sov-klocka ringer lika frekvent på denna sida av jorden. Övrigt - Yatzy verkar vara ett spel som endast kan köpas i Sverige.
I en kort sammanfattning kan man säga att vi gillar att resa!
Efter en lång resa kom vi tidigt i morse äntligen fram till Perus huvudstad Lima. Lyxade med att ta taxi till hotellet och gick sen runt i området. Det kan bero på tröttheten och att det är söndag då mycket är igenbommat men ingen av oss är speciellt imponerade av staden. Vi checkade in vid lunchtid och blev galet lyckliga när vi fann både badkar och en skön säng på rummet. Vi har sovit, ätit bland annat goda empanadas för 4 kronor styck och promenerat och nu stupar ni i säng på lokal Bollibompatid (19.00). I morgon tar vi i bussen mot något som heter Nazca är ett steg närmare helgens vandring upp mot Machu Picchu.
